Vilka är de största utmaningarna inom vården?

– Vart ska man ens börja? Det handlar framförallt om arbetsvillkor och arbetsmiljö.  Det pratas mycket om att Sverige har brist på praktiserande sjuksköterskor, men vi har jättemånga legitimerade sjuksköterskor i Sverige. Många har dock valt att lämna vården helt, ofta pga dålig arbetsmiljö, obefintlig löneutveckling och schemaläggning som inte skapar utrymme för privatliv. Om det inte finns attraktiva arbetsgivare är det svårt att både nyrekrytera och behålla befintlig kompetens. Det är inte svårare än så. 

Hur upplever du att politikerna hanterar situationen?

– I grunden har regionerna varit med och skapat den bemanningsbransch man nu så gärna vill bli av med, och den enskilt största faktorn är att man inte varit goda arbetsgivare. Det vi idag fått är en slags kartellbildning där man genom exempelvis hyrstopp försöker komma åt en hel yrkesgrupp för att “tvinga” kvar dem inom regionerna och om de överväger andra alternativ så stängs de ute från sin profession genom åtgärder som karens.

Varför inte försöka matcha villkoren och fundera kring de anledningar som gör att anställda lämnar? Vi har en ohållbar situation idag avseende kompetensförsörjningen vilket genererar kortsiktiga och dåliga lösningar.

Det har till och med hänt att arbetsgivare ringt personal som är hemma sjuka och ber dem komma in, såvida det inte är något smittsamt. Och det mot bakgrund att man till varje pris vill skära ned på bemanningspersonal. Som sjuksköterska eller annan profession inom vården känner du ett enormt ansvar inför kollegor och patienter. Du gör otroligt mycket för verksamheten utan att nödvändigtvis få så mycket för det. 

Vilka förändringar försöker ni på Vårdförbundet få till?

– Lön är självklart en viktig del. Om man jämför exempelvis sjuksköterskors lön  idag i Sverige med andra yrken med motsvarande utbildningsnivå så är det stor skillnad. Med tanke på det och ansvaret vi inom vården har så är tydligt att lönen för våra professioner är eftersatt. Att vara rätt värderad och ha en skälig lön utifrån den kompetens och erfarenhet man har är givet i andra branscher, bör rimligtvis också vara det inom vården.  Att arbeta inom vården är slitsamt och med de villkor som råder är det förståeligt att sjuksköterskor letar alternativ. När jag själv lämnade min fasta anställning och började arbeta inom bemanning kunde jag gå ner lite i arbetstid utan att det var förödande för min privatekonomi, ha ett privatliv och samtidigt säkerställa att hålla ett helt yrkesliv som sjuksköterska.

Arbetstider och schemaläggning är en annan stor, och viktig del som oftast inte nämns. När man arbetar inom vården kan man inte räkna med att schemat som är planerat håller, det är svårt att planera saker generellt eftersom man aldrig kan vara säker på att man faktiskt kommer vara ledig. Det har normaliserats.

Osäkra semestrar bidrar också till en dålig arbetsmiljö. Man får ofta sent besked och en beviljad semester är heller ingen garanti för att du faktiskt är ledig den perioden. Istället för att skapa förutsägbara scheman så människor kan planera och leva sina liv så har vården snarare skapat incitament för att ordinarie personal ska ta extra pass. Detta trots att vi tillhör professioner där vi har medlemmar som alldeles för tidigt på året närmar sig arbetstidslagens gräns på 200 övertidstimmar per år. Det är inte ovanligt med övertidsuttag på enskilda medlemmar där det saknas skäl för ytterligare uttag, vilket vittnar om en normalisering av övertid p.g.a. verksamhetens bristande kompetensförsörjning snarare än en särskild situation där övertid kan motiveras. Det löser man genom att ta ut övertid på ordinarie personal, istället för att fråga sig varför verksamheten har en bristande kompetensförsörjning och försöka åtgärda det.

Vilka tips har du till den som funderar på bemanningsbranschen? 

“Livsfarligt om bemanningsbolagen börjar rekrytera nyexade”

– Nu verkar dessutom fler bemanningsbolag gå ut med att man ska komma in som konsult som nyexaminerad. Det är livsfarligt. Jag som är rutinerad vet vad jag ska kolla efter och då räcker kanske det där enda intro passet men hur ska du som färsk sjuksköterska som aldrig tidigare arbetat inom yrket veta? Det ställer stora krav på cheferna och verksamheterna, och i ett läge där man desperat behöver ytterligare en person på raden i schemat så kan jag tänka mig att det kommer att ske kompromisser. 

Vad är ditt medskick till beslutsfattarna?