Det är enkelt att tänka att vi måste stoppa rådande utvecklingen genom att gå till kraftig motattack. Problem med att vårdpersonal inte vill ta fast anställning inom regionerna och går till bemanningsbranschen? Inför hyrstopp. Problem med att hitta vårdpersonal? Erbjud bonusar och fjällresor. Problem med kompetensförsörjningen? Sänk kraven, som i Gävleborg där nya regler infördes som innebär att obligatorisk närvaro av specialistläkare på vårdcentraler inte längre krävs mer än en dag i veckan.

Intentionerna är säkert goda men många av dem missar helt målet. Som specialistläkare i allmänmedicin vet jag att svaret börjar och slutar med att vårdpersonal måste ses för vad de är:
Vårdens främsta resurs.

Vårdpersonalens förutsättningar korrelerar med patientens utfall

Idag har vi en situation där vårdpersonal behandlas mer som en rad i schemat, istället för att se till deras individuella behov och förmågor. Detta i kombination med en arbetsmiljö som driver kompetent personal till utbrändhet, nedgång i arbetstid eller att lämna sektorn är inte hållbart. Det absolut viktigaste för att vända den negativa trend vi befinner oss i är att säkerställa vårdpersonalens förutsättningar att genomföra ett bra jobb – det är direkt korrelerat med patientens utfall gällande hälsa och livskvalitet.

Sveriges regioner står inför enorma utmaningar. Men hjulet behöver inte uppfinnas på nytt. Däremot kan det krävas mod att på riktigt våga tänka och göra annorlunda. För vägen framåt är inte att skuldbelägga vårdpersonal för att de av olika anledningar valt att lämna offentlig sektor eller att införa abrupta hyrstopp utan reell kapacitet att kunna bemanna de vakanser som uppstår. Det spär snarare på den krisartade situationen, och drabbar inte bara de som redan sliter stenhårt inom vården utan i förlängningen också patienterna.

Prova-på-modellen för långsiktig rekrytering

Hur skulle då en lösning kunna se ut? Föreställ er en modell där regioner skulle kunna erbjuda vårdpersonal provjobb i syfte att testa på varandra. Hur skiljer sig detta från provanställning? Jag känner många som jobbar inom vården som just nu upplever en osäkerhet, skepticism och rent av brist på förtroende över regionernas förmåga att vara goda arbetsgivare. Det har i många fall lett till att de helt undviker tillsvidareanställning, och i förlängningen går svensk sjukvård miste om stor potential. Så behöver det inte vara. För det är givetvis inte konstigt att alla inte passar på varje arbetsplats. Men det är anmärkningsvärt att vi har så stor andel vårdpersonal i Sverige som av olika skäl aktivt skyr regionerna.

DN:s reportage om Kullbergska sjukhuset i Katrineholm visar att det går att locka tillbaka vårdpersonalen från bemanningsbolagen. Jag vet många inom vården som inte vill något annat än att hitta rätt arbetsplats för just dem, med kollegor de trivs och har ett utvecklande utbyte med och närvarande chefer som skapar rätt förutsättningar för verksamheten. I fallet med Kullbergska så har enhetschefen Senka Grozdanic målmedvetet och uthålligt arbetat med att anställa sjuksköterskor som jobbat på sjukhuset i egenskap som konsulter. Där vittnar en av dem som nu tagit en fast anställning att även om hen fått gå ned i lön och arbetstiderna blivit mindre flexibla så var en stor anledning att hen nu är tillsvidareanställd just arbetsplatsen, kollegorna och chefen.

Vi kan återföra makten till de som arbetar inom vården. För oss på Eppow är det självklart att vårdpersonal och vårdgivare ska ha direktkontakt med varandra och kunna sluta avtal, helt utan mellanhänder. Det kortsiktiga tänket, som är både farligt och kostsamt för samhället, går att få ett stopp på. Men det krävs att nuvarande system ses över. Det räcker inte att peta lite här och där, utan vi måste göra om det i grunden då hela upplägget idag med bemanning inom vården drivs av fel incitament. Priset vi alla betalar för detta är bristande kvalitet och kontinuitet.

/ Meybod Kia, specialistläkare i allmänmedicin och grundare Eppow