SKR:s ambition om att minska beroendet av inhyrd personal och sträva efter kontinuitet är god. Men utmaningarna kring kostsamma mellanhänder försvinner inte bara för att upphandlingen blir nationell. Det skriver Meybod Kia, specialistläkare i allmänmedicin och grundare av health-tech bolaget Eppow.

Efter att den samordnade upphandlingen av hyrpersonal avbröts i somras gör nu SKR ett nytt försök. Målet är att ha upphandlingen på plats våren 2023. Ambitionen om att minska beroendet av inhyrd personal och sträva efter kontinuitet är god. Men när förslaget kan leda till att en öppen arbetsmarknad allvarligt begränsas för en stor och samhällsviktig yrkesgrupp blir det särskilt tydligt att man försöker fixa ett benbrott med ett plåster. Karenstiden på 12 månader har kritiserats av såväl vårdpersonal som fackliga företrädare, men framförallt kommer den inte åt problemen med vare sig förutsättningarna för vården eller att bemanningsbolagen tillåts härja fritt.

Hur ska då vårdens intressen sättas först? Det viktigaste måste vara att främja kontinuitet och återföra makten tillbaka till de som arbetar inom vården. Som specialistläkare i allmänmedicin och initiativtagare till en av de största Facebook-grupperna för läkare är det tydligt att två saker krävs för att vi ska få en vård som fungerar, för både personal, vårdgivare och patienter:

För det första kan inte bemanningsföretag vara det enda sättet att lösa bristen på kvalificerad personal. Gång på gång kommer rapporter om bristande bakgrundskontroller och ansvarstagande, skenande priser och en bransch som inte bryr sig om varken de som arbetar inom vården eller patienterna. Problemet med bemanningsföretagen är inte att de är vinstdrivande, det är att de saknar kunskap om vården och inte är villiga att ta det ansvar som krävs för att säkerställa patientsäkerhet.

För det andra måste mer makt ges tillbaka till de som arbetar inom vården. I en värld där bemanningsföretagen styr så råder stor icke-transparens.  Jag hör dagligen om chefer som inte vet vilken ersättning läkaren får eller där kompetensen de söker inte matchar kandidaten som företaget skickar. Bristen på direkt dialog mellan vårdpersonal och vårdgivare skapar dåliga möjligheter för en vård där rätt personal finns, på rätt plats och ges rätt förutsättningar.

Vad hade hänt om personal och ansvariga chefer hade kunnat få direktkontakt med varandra och sluta avtal? Helt utan kostsamma mellanhänder.

Läs debattartikeln i sin helhet på Dagens Arena.